Vem är främlingsfientlig?

Statssekreterare Jasenko Selimovic framträdde nyligen i Agenda med, att man inte skall bli kallad främlingsfientlig, därför att man tar upp de reella problemen med den massinvandring som nu sker till Sverige. Landet har knappt 2 % av EU:s befolkning men tar emot många ggr fler invandrare än vad procentandelen kräver. 2010 var invandringen 83931 (återvändande svenska medborgare borträknade) och 27680 valde att emigrera vidare (svenska medborgare borträknade). Alltså en nettoinvandring på 56251. (Källa Stat. centralbyrån)

Om ca 50000 fler människor per år skall ges service vid ett givet skatteuttag betyder det, att de befintliga svenskarna får mindre av allt, som skatterna skall stå för.

Jag ser alls inte bara problem med invandringen, men att den skulle ha givit oss så oerhört många fler arbetande, är en sanning med modifikation, som vi hört till leda under åren. De "var tredje läkare" och "var fjärde tandläkare" som det talas om, är inte resultatet av de senaste årens massinvandring. Dessa personer har kommit till Sverige under den tid då invandringen var hanterlig. De som nu kommit och kommer till Sverige är i större utsträckning lågutbildade och analfabeter, som tar i anspråk våra resurser under många år, innan de kan bidra till den välfärd som vi alla har skapat.

Och de in- och neddragningar för existerande svenskar, som de styrande måste göra för att leva upp till sin image av "alla goda gåvors givare till utsatta människor i världen", träffar många grupper i samhället och i synnerhet pensionärer. När jag talar om in- och neddragningar tänker jag även på de magra höjningarna av pensionen, 50 kronor i månaden, och återbetalningen av det "lån" från pensionärerna, som regeringen inte anser sig ha råd med. Vad ger det för signaler till den uppväxande generationen? Kan man strunta i att betala tillbaka lån?

Utöver direkta bidrag och kostnader, tagna ur den löpande budgeten, belastar invandringen budgeten för

bostäder,
skola (extra kostsam för analfabeter),
förskola,
sjukvård,
annan vård- och omsorg,
social service,
arbetsförmedlingsservice, och naturligtvis
arbetslöshetsläget, som förvärras, när fler skall konkurrera om de jobb som finns.

Integrationsministern talar sig varm för, att utsatta kommuner får extra hjälp av staten. Men varifrån kommer dessa pengar? Jo, naturligtvis från skattebetalarna, också i "de utsatta kommunerna".

Uppriktighet från de styrandes sida vore välkommen.

Slöseri med våra pengar

Vare sig det är fråga om Tillväxtverkets (16 milj) eller SSF:s (9 milj) internrepresentation, SSU:s fusk, centerpartiets "oavsiktliga" bokföring av sin representation eller kommunala belöningsmåltider och "seminarier", är det fråga om slöseri med skattepengar eller ännu grövre. Alla är tilldelade pengar av våra skatter. Det spelar egentligen ingen roll om Centern bokför på det ena eller det andra kontot.  Pengarna till partierna kommer från våra skatter, eftersom det mesta av deras kassor är offentliga medel.

När allt som rör oss vanliga medborgare ligger under ständig neddragning, vård och omsorg om sjuka och gamla, handikappade och andra, är det ett hån att se och höra om dessa excesser, som folkvalda och tjänstemän låter sig bjudas på. Det skulle överhuvud taget inte bjudas på ett dyft, så länge allmänheten inte kan åtnjuta det vi har betalt skatt för. Vill personalen ha fest, skall den betalas av dom själva. Det får vi skattebetalare göra.

Om och hur näringslivet spenderar sina pengar är varje företags ensak. Handlandet granskas av styrelsen i varje företag, och avarter resulterar i degradering eller avsked. Men när statliga eller kommunala företag leker näringsliv gäller inte dessa regler. Då gäller inte ansvaret längre och vederbörande sitter kvar med bibehållna förmåner. Generaldirektören för Tillväxtverket har inte varit vuxen sitt ansvar, men sitter kvar med astronomisk lön i tre år. Nog borde hon kunna hitta ett jobb som passar på sin hemort. Annars finns ju Arbetslöshetskassan som för alla andra skattebetalare.

Riksdagens folkvalda beslutar om våra förmåner, men dessa är inte nog för dom. Dom beslutar själva om sin lön och ska inte behöva söka nytt jobb på en gång, när dom avgår. Där gäller inte samma regler som för oss som försörjer dom.

Det här har vi vetat länge och knutit händerna i fickorna. Nu har det tack vare journalisternas grävande kommit i dagen, och vi hoppas att mer avslöjas. För var det än grävs, kommer det att lukta illa. Var så säker.

Persson misshandlar frihetsbegreppet

För Ingalill Persson (S) handlar frihet, debattartikel den 5 juli, om att få sitt liv uppbundet enligt en mall, som vänsterpersoner lika IP har bestämt.
För IP handlar frihet inte om att få använda sitt intellekt och sin erfarenhet för att på alla områden få utveckla sitt korta liv på eget sätt. Eller att genom valfrihet i företagsamheten kanske komma på något som inte ens socialdemokrater kläckt, och som kunde vara till båtnad för alla.
Mitt liv är kort men alls inget självändamål eller något, som är avsett att tjäna den socialdemokratiska lekstugan.
Det är just IP som misshandlar frihetsbegreppet. En hund är inte fri i ledband. Inte människan heller.

Staten kan bli en koloss på lerfötter

Brev till Ledarsidan.

Kommentar till Svend Dahls krönika på ledarsidan 22 mars: Margaret Thatcher var hatad av många men också uppskattad för sin oresonliga kamp mot låsningar och fackvälde. Och nog skulle moralisk upprustning, strävsamhet, hårt arbete och självständighet behöva utvecklas också i Sverige. Svenskarna hyllar välfärdsstaten, men man har anledning att fråga sig och definiera vad välfärdsstat betyder. Är det att en 50-åring, som mist jobbet, inte ska söka nytt jobb på annan plats i landet, utan kräva att andra ska försörja honom till döddagar, så att han kan fiska och jaga på heltid? Och är det att ena parten i ett äktenskap bara kan flytta ut och strunta i att betala underhåll för sedan hävda att inte ha råd att betala, eftersom det nya förhållandet tar alla resurser i anspråk? Och då begära att vi andra ska betala? Med andra ord att det personliga ansvaret är avskaffat och överlåtet på staten? Det är vad som sker i Sverige i dag. Om stat och kommun ska sköta allt, betyder det en koloss på lerfötter, och man går miste om konkurrensen som bevisligen driver ett samhälle framåt. De skandaler, som har avslöjats inom den fria verksamheten på senare tid, kan mycket väl stävjas genom hårdare regler och bättre kontroll. Vad säger att det allmänna sköter saker bättre och effektivare? Det behövs bara att man tänker på Parkinsons lag, att verksamhet anpassar sig efter antalet kronor som anslås. Mera pengar betyder inte nödvändigtvis bättre eller mer verksamhet!

Gärna vindsnurror men inte här

Ett miljöärende av ovanlig dignitet har kommit i dagen, när E-on Vind har begärt att få bygga vindsnurror som blir synliga från Stjärnsund. Men, kan man tänka sig! Nu har det kommit i dagen en opinion i Stjärnsund mot placeringen. Det är ingen hejd på argumenten emot. Men opinionen kanske lägger sig, om vindsnurrorna byggs så, att Stjärnsundsborna inte ser dem? För dom vill ju att dom ska byggas.

Så agerar de miljövänliga.

Som grodan i ljummet vatten

I Ola Selins insändare (21/6) låter det som om Socialdemokraterna vore ett närmast liberalt parti. Visserligen var Ingalill Persson med vid invigningen av VCSD och spelade med i hyllningarna. Men hon vore inte socialdemokratiskt landstingsråd om hon inte redan då visste vilka metoder och verktyg som skulle användas för att göra vårdvalet i Hedemora till en mycket kort parentes.
Och nu får hon hjälp av de socialdemokratiska väljarna, som agerar likt grodan i liknelsen som kom från den (S)-märkta Anna Hedborg i valrörelsen 2006: Grodan låg och gonade sig i det ljumma badet alltmedan vattnet sakta blev varmare. När sedan vattnet blev för varmt och den ville hoppa ur, var den så paralyserad, att det inte gick att ta sig ur.
Där har vi förklaringen till, hur Socialdemokraterna genom tvång och obligatorium gjort människor så beroende av (S)-systemet, att alternativ ter sig orealistiska.

Behöver inte följa lagen

Efter Uppdrag gransknings rapport framstår klart, att 400 000 människor i Sverige inte behöver följa lagen. Månggifte kan praktiseras utan påföljd, misshandel och tvång kan ske inom äktenskapet på rekommendation från religiösa rådgivare och jämställdheten, som visserligen inte är lag men rekommenderas, behöver inte efterlevas av religiösa skäl.
Dessutom är dubbelmoralen så utbredd i landet, att stöd och bidrag i miljonklassen utbetalas till organisationer som understödjer detta vidriga handlande. Det är klart att sanningen undertrycks av dessa, när det är så enkelt att få bistånd. Det gäller bara att säga vad myndigheterna vill höra och sedan fortsätta som vanligt med sitt laglösa sätt. Avskyvärt! Och moskéerna bekostas till stor del av en av världens mest hårdföra och undertryckande regimer. Med myndigheternas godkännande!
Och, det underligaste av allt: Varför reagerar inte kvinnoorganisationerna? Hade något liknande skett inom det (förlåt!!) svenska samhället, hade kvinnorna stått på barrikaderna. Anser kvinnorna att det är acceptabelt, eftersom ...?

Viktigt utnyttja Hedemoras läge

Kommentar till tisdagens ledarkommentar om Svenskt näringslivs kommunrankning.
Det är glädjande men inte tillräckligt, att Hedemora har ryckt en liten bit upp på skalan, från 260:e plats till 223:e. Men vi ligger fortfarande i bottenskiktet.
Och delar man upp rankningen, ser det inte så bra ut, eftersom nyföretagsamheten sjunkit 55 platser. Allmänhetens attityder har också sjunkit 19 platser, vilket kan tyda på en viss uppgivenhet; man tror inte på kommunens vilja att utvecklas.
Så ska det inte behöva se ut i en kommun mindre än 20 mil från högkostnadsområden, med riksväg 70 som skär rakt igenom kommunen, med gott om mark för exploatering, med en ökande tillgång på kompetens, + 59 platser, och med ett it-nät under utbyggnad.
Finns det i kommunen en verklig vilja att utveckla näringslivet? Utan ett dynamiskt näringsliv kommer det inte att gå framåt. Då återstår inget annat än att administrera nedgången. För det finns inga ”Persson-pengar”, det går inte att lita på någon skatteutjämning och kommer den, låt den vara en bonus ovanpå eget resultat.
Utan framgång på företagsområdet kommer ungdomar, som vill utvecklas, aldrig att stanna i Hedemora. Och då har vi bara fått vara med och bekosta utbildningen.
Se till att rekrytera några medelstora företag med 30-100 anställda till Hedemora. Och lita inte på några regionala satsningar, typ Invest in Dalarna. De företag som faller för locktonerna därifrån, kommer att etablera sig i Borlänge, Falun eller Ludvika, där resurserna finns, inte i Hedemora.
När det kommer till kritan måste vi jobba för Hedemora i första hand! Projektanställ ett par säljare med uppgift enbart att värva företag. Låt de infiltrera branschmässor och andra branschsammandragningar. Uppsökande verksamhet är den mest effektiva metoden att få företag, som behöver sänka sina kostnader, att flytta några mil till en billigare men närbelägen ort.
Sittande fågel och företag får inget. Men det behövs naturligtvis också en stark vilja att utvecklas från kommunledningens sida. Och från näringslivsorganisationens.

Reduceras till spermadonator

Med 94 procents majoritet kommer Sveriges riksdag (ingen eller få törs gå emot partilinjen) att klubba igenom en lag som innebär att alla barns rättighet att ha en pappa inte kommer att existera. Pappan kommer att bli enbart spermadonator. Hur många män är egentligen medvetna om innebörden i denna lag?

Bagatelliserar kostnaderna

Kommunpolitikerna i Borlänge, Kenneth Persson (S), och Nils Gossas (MP), bagatelliserar kostnaderna för invandringen i sin debattartikel, den 27 januari.
De ”glömmer bort”, att det fanns en tid före fri bosättning, då Borlänge tog åt sig en mycket stor del av invandringen, lockat av statens introduktionspengar.
Invandringens kostnader för etableringsersättning, försörjningsstöd, skolor, sjukvård, barnavård, åldringsvård och annan omsorg, arbeten, bostäder, kommunikationer med mera är ingen struntsumma, och konkurrerar med övriga medborgares krav på service i dessa avseenden.
Sverige är inte rikare än att det hela tiden måste dras in på utrymmet för barn i förskolan, hemtjänst, assistenttjänst, åldringsvård med mera. Detta för att ha råd med en alltför stor invandring, i jämförelse med andra länder i Europa.
Det hänvisas hela tiden till, att vi måste leva upp till våra förpliktelser enligt internationella avtal. Det är synd att det inte finns något motsvarande avtal som handlar om vård av våra äldre. Då kan man verkligen fråga sig, vad ett människoliv är värt?

Det handlar om religionskrig

Vi ser nästan dagligen i tidningarna hur olika muslimska grupper bekämpar varandra genom terrorhandlingar som lämnar efter sig 10, 20, 30 eller flera döda och skadade varje gång. Och tidningarna rapporterar att det verkligen rör sig om shia, sunni och andra grupperingar inom islam!
Det är, väl att märka, religiösa människor som begår vidriga handlingar som är främmande för oss inom kristendomen, som har liv och bevarande av liv som filosofi.
Ända hör vi aldrig något om denna aspekt på uppträdandet mellan religiösa människor. Vi talar hög- aktningsfullt, vänligt och vördsamt om och till denna våldsamma och utplånande ideologi. Som om dessa handlingar måste accepteras. Tänk bara tanken, att olika grupper av kristna i Europa skulle bekämpa varandra med terrorhandlingar av det slag som vi får läsa om från muslimska länder. Då skulle det minsann komma fördömanden. Knappast högaktningsfulla.
Vilken är skillnaden?

Skiter fullständigt i en miljon

Sveriges Radios uttalande i ”Mitt i musiken” visar tydligt, att man från SR:s sida väljer bort de lyssnare i P 4 (inte bara äldre), som har en mer sofistikerad musiksmak och inte nöjer sig med det enkla, enfaldiga, datorproducerade ljud, som framställs av den unga ”kompositörs”-gräddan.
Var finns den fostrande uppgift, som också ligger i SR:s uppdrag? Å ena sidan sägs att det är lyssnarna som har bestämt musikvalet. Å andra sidan hävdas att det finns en musikpolicy som säger att P 4 ska hålla sig till ny, modern musik och huvudsakligen från de senaste fem åren.
Det vore intressant att se denna policy i klartext som så flagrant diskriminerar en mycket stor del av lyssnarna och tar ifrån dem den samhällsinformation som man vill tillgodogöra sig mellan musikinslagen.
Med andra ord och mycket tydligt: SR skiter fullständigt i över en miljon lyssnare som vill höra varierad musik och koncentrerar sig på vad vi, med all rätt, tycker är skräpmusik.

Vikten av att kunna skriva avtal

Bland det första fanjunkare Dahl lärde oss om befälsföring i det militära var: kommendera och kontrollera!
Detta kan och ska omsättas också i det civila arbetslivet.
När man i dag får information om hur kommuner gjort upphandling, finns det anledning att bli upprörd.
Det framgår, att upphandling av vårdtjänster gjorts utan möjlighet att utföra regelbundna kontroller och utan bestämmelser om vitesföreläggande vid tillfällen då ingångna avtal inte följs. Det har alltså gjorts mycket allvarliga fel.
Var och en som gjort en upphandling på den privata marknaden vet, oavsett om det gäller målning av ett antal lägenheter eller leverans av en ångturbin, att det görs upp ett avtal om utförandet, när, var och hur arbetet ska göras och också kontroller under arbetets gång samt bötesbestämmelser om avtalet inte följs.
Den som upprättar avtalet är ansvarig.
Jag har inte läst eller hört något om, att de tjänstemän som gjort det orätta avtalet ställts till ansvar.

Socialdemokraterna är förlorarna

På tidningens insändarsidor kan man fortlöpande följa en debatt som sjunger socialdemokratins lov och fördömer den borgerliga linjen att utforma samhälls-styret i individuell riktning. Det märks speciellt inom skolan, som är aktuell efter Håkan Juholts (S), sommartal.
Skolan, liksom samhället i övrigt, består av enskilda individer med högst olika förmågor och ambitioner, inte en homogen, grå massa. Socialdemokratin har, i en förment jämlikhetsanda, försökt lösa skolfrågorna genom att låta alla elever läsa samma kurser på samma tid, oavsett allt.
Alla elever ska läsa för högskolebehörighet, vilken inriktning eleven än har, praktisk eller teoretisk. Yrkesskolan och lärlingsutbildningen avskaffades av Socialdemokraterna. För att alla elever ska hinna tillgodogöra sig undervisningen (omöjligt), anpassas undervisningen till den svagast presterande. De elever som av egen insats eller ambitiösa föräldrar klarar uppgifterna snabbare, lämnas därhän.
Resultatet blir mediokert, vilket högskolan kan vittna om, när de måste undervisa studenterna på gymnasie-nivå, innan högskoleutbildningen kan börja. Var kommer då den spetskompetens att finnas i framtiden, som tidigare var Sveriges kännemärke?
Om jämlikhet ska råda och nivån på allt anpassas till den lägst presterande, och konkurrens är förbjuden, var finns då moroten som ska föra samhället framåt? Nog får man fortfarande betrakta socialdemokratin som förlorare. Om deras program predikar utslätning genom enfald i stället för framsteg genom mångfald.

Kanske polisen vill ha vägbulor

Vid ombyggnaden av Borganäsvägen i Hedemora för ett par år sedan ignorerade kommunens trafikansvariga mina förslag om fartdämpande åtgärder i form av vägbulor och ett övergångsställe vid Carl Sjöbergs väg och nergången till Sveaparken.
Vägbulorna för att få ner hastigheten och övergångsstället eftersom många barn passerar där på väg till Stureskolan eller till parkleken. Man besvärade sig inte med att svara en gång.
Resultatet kan nu avnjutas från balkongplats varje dag. Många trafikanter kör sakta och hänsynsfullt, medan allt för många bilister, motorcyklar och trimmade mopeder lever ut sin aggression genom hastigheter på 70 kilo- meter i timmen och högre när de vrålar förbi övergången till Sveaparken. Och det lär väl fortsätta, tills en olycka sker. Tyvärr.
Ingenting görs för att få ner trafikrytmen till en rimligare nivå. Man kan tycka att en hastighetskontroll då och då från polisens sida skulle vara befogad. Och lönsam. Eller varför inte ett krav från polisens sida om vägbulor. Sådana kan ju monteras dit i efterskott, utan några stora kostnader.

Viktig delseger för 60+gruppen

60+-gruppen mot åldersdiskriminering har i veckan vunnit en viktig delseger i sin strävan att göra SR:s musikutbud i P4 mer varierat. Kulturdepartementet har fått ta emot och registrera våra 4 000 namnunderskrifter
Departementet tillsätter nu en utredning med uppgift att skapa nya strängare direktiv för Sveriges Radio, och där ska vårt material finnas med. Utredningen ska vara klar under 2012 och efter remissbehandling tas beslut av riksdagen 2013. Som privatperson kan man under remisstiden begära att tillägg görs.
Vad som däremot finns är en specialkanal för ungdomsmusik, vilket ungdomarna och andra pop-, rock-, rap- och hiphop-älskare har, och vi skulle önska att vi hade en för varierad musik. P4 är från början en kanal för mogen publik och ska spela varierad musik.
Den slutgiltiga segern är ännu inte vunnen. Det återstår mycket lobbyverksamhet och tidningsskriverier, innan vi kan luta oss tillbaka och njuta av vår varierade musik.