torsdag 16 augusti 2012

Slöseri med våra pengar


Vare sig det är fråga om Tillväxtverkets (16 milj) eller SSF:s (9 milj) internrepresentation, SSU:s fusk, centerpartiets "oavsiktliga" bokföring av sin representation eller kommunala belöningsmåltider och "seminarier", är det fråga om slöseri med skattepengar eller ännu grövre. Alla är tilldelade pengar av våra skatter. Det spelar egentligen ingen roll om Centern bokför på det ena eller det andra kontot.  Pengarna till partierna kommer från våra skatter, eftersom det mesta av deras kassor är offentliga medel.

När allt som rör oss vanliga medborgare ligger under ständig neddragning, vård och omsorg om sjuka och gamla, handikappade och andra, är det ett hån att se och höra om dessa excesser, som folkvalda och tjänstemän låter sig bjudas på. Det skulle överhuvud taget inte bjudas på ett dyft, så länge allmänheten inte kan åtnjuta det vi har betalt skatt för. Vill personalen ha fest, skall den betalas av dom själva. Det får vi skattebetalare göra.

Om och hur näringslivet spenderar sina pengar är varje företags ensak. Handlandet granskas av styrelsen i varje företag, och avarter resulterar i degradering eller avsked. Men när statliga eller kommunala företag leker näringsliv gäller inte dessa regler. Då gäller inte ansvaret längre och vederbörande sitter kvar med bibehållna förmåner. Generaldirektören för Tillväxtverket har inte varit vuxen sitt ansvar, men sitter kvar med astronomisk lön i tre år. Nog borde hon kunna hitta ett jobb som passar på sin hemort. Annars finns ju Arbetslöshetskassan som för alla andra skattebetalare.

Riksdagens folkvalda beslutar om våra förmåner, men dessa är inte nog för dom. Dom beslutar själva om sin lön och ska inte behöva söka nytt jobb på en gång, när dom avgår. Där gäller inte samma regler som för oss som försörjer dom.

Det här har vi vetat länge och knutit händerna i fickorna. Nu har det tack vare journalisternas grävande kommit i dagen, och vi hoppas att mer avslöjas. För var det än grävs, kommer det att lukta illa. Var så säker.

Persson misshandlar frihetsbegreppet


För Ingalill Persson (S) handlar frihet, debattartikel den 5 juli, om att få sitt liv uppbundet enligt en mall, som vänsterpersoner lika IP har bestämt.
För IP handlar frihet inte om att få använda sitt intellekt och sin erfarenhet för att på alla områden få utveckla sitt korta liv på eget sätt. Eller att genom valfrihet i företagsamheten kanske komma på något som inte ens socialdemokrater kläckt, och som kunde vara till båtnad för alla.
Mitt liv är kort men alls inget självändamål eller något, som är avsett att tjäna den socialdemokratiska lekstugan.
Det är just IP som misshandlar frihetsbegreppet. En hund är inte fri i ledband. Inte människan heller.

Staten kan bli en koloss på lerfötter

Brev till Ledarsidan.
Kommentar till Svend Dahls krönika på ledarsidan 22 mars:
Margaret Thatcher var hatad av många men också uppskattad för sin oresonliga kamp mot låsningar och fackvälde. Och nog skulle moralisk upprustning, strävsamhet, hårt arbete och självständighet behöva utvecklas också i Sverige.
Svenskarna hyllar välfärdsstaten, men man har anledning att fråga sig och definiera vad välfärdsstat betyder. Är det att en 50-åring, som mist jobbet, inte ska söka nytt jobb på annan plats i landet, utan kräva att andra ska försörja honom till döddagar, så att han kan fiska och jaga på heltid? Och är det att ena parten i ett äktenskap bara kan flytta ut och strunta i att betala underhåll för sedan hävda att inte ha råd att betala, eftersom det nya förhållandet tar alla resurser i anspråk? Och då begära att vi andra ska betala? Med andra ord att det personliga ansvaret är avskaffat och överlåtet på staten?
Det är vad som sker i Sverige i dag.
Om stat och kommun ska sköta allt, betyder det en koloss på lerfötter, och man går miste om konkurrensen som bevisligen driver ett samhälle framåt. De skandaler, som har avslöjats inom den fria verksamheten på senare tid, kan mycket väl stävjas genom hårdare regler och bättre kontroll.
Vad säger att det allmänna sköter saker bättre och effektivare? Det behövs bara att man tänker på Parkinsons lag, att verksamhet anpassar sig efter antalet kronor som anslås. Mera pengar betyder inte nödvändigtvis bättre eller mer verksamhet!