Något som det skrivs för lite´ om

I första hand journalister men också politiker talar i dag om, hur eländigt flyktingar har det och nu speciellt om, hur generösa människor är när det kommer till ett sådan här läge. Och det kan man ju ha förståelse för. 

Men det nämns inte med ett ord i debatten, hur många gamla genuina svenskar knappast har till maten för dagen, och att det ständigt dras ner på åldringsvården, trots att det är deras slit och släp, som gjort det möjligt att komma till det här gynnsamma ekonomiska läget i Sverige.

Sverige är utan tvekan ett rikt land. Och journalister och politiker är välbetalda och behöver inte ägna dagen åt ekonomiska trivialiteter. Därav följer, att när speciellt politikerna i riksdagen bestämmer över, hur många flyktingar, som skall mottagas i Sverige, påverkas de inte på något sätt ekonomiskt av det de bestämmer. Och de flesta är försörjda livet ut med pensioner och avtal, som den gamle eller gamla pensionären inte kommer i närheten av.

Nu får f d statsminister Reinfeld förlåtelse av journalisterna, därför att han gjorde upp med extrempartiet i invandringsfrågan MP (som är för fri invandring) och lät alla som kommer hit få permanent uppehållstillstånd. Men han hade inte råd med ett svenskt försvar utan monterade ner det till, ingenting. Hur många hundra miljarder invandringen har kostat, lär vi aldrig få reda på. Men nog skulle det ha räckt till att ge de med de lägsta pensionerna ett antal hundra eller kanske tusen kronor mer i månaden, om Migrationsverket bara kunnat avvisa alla som kommit hit och slängt sina pass och andra handlingar, för att man inte skall kunna identifiera dem. Man får inte glömma, att de flesta som kommer hit får bostad, mat, kläder. möbler, TV, vård och omsorg, skola mm mm. Och får ta hit hela tjocka släkten, som naturligtvis aldrig kommer att göra ett handtag till Sveriges välfärd. Men får pension och övriga förmåner. Alltmedan den gamle eller gamla fattigpensionären, som uppfostrat ett antal barn och därför inte utbildat sig, inte får ett skit!

Detta skulle Ni journalister skriva om!

Bilarnas färger

När jag tittar ut genom fönstret på raden av parkerade bilar eller när de kör förbi, möter mig en syn, som inte är särskilt trevlig. Det är nästan enbart svarta, grå och vita bilar. Någon enstaka röd bil finns, som bryter av och någon gång t ex en grön. Men för det mesta är det svart och grått som dominerar.

Men så kommer sommartid de fina "raggaråken", de gamla fina amerikanarna, och de har de mest härliga färger, ljusa och flerfärgade, gröna, blå, rosa. Det är en fröjd att se dem (och föralldel höra dem också).

Har vi blivit så likriktade, att vi inte tål att sticka ut? Eller vad beror det på? Ja, det kan bero på att utbudet är litet? Men det går ju att ordna. Det är oss bilköpare det hänger på!

(Min bil är ljusgrön och den trivs jag bra med.)

Till Sveriges Radios styrelse

Det talas högtidliga sammanhang om, att Sverige har en Public Service radio. Och därmed menas:

Sveriges Radio är den reklamfria och oberoende radion med uppgift att göra kvalitativa program av alla slag för hela Sveriges befolkning.

Samtidigt finns det en intern policy som säger, att SR skall sända musik, som är inriktad på de 30 senaste åren med tonvikt på de 5 senaste åren. Därmed följer att musiken, som spelas består av popmusik, som är "tonsatt" av mestadels amatörer med hjälp av datorer. Denna musik är svår att uppfatta melodi, ord och takt i. Och den framföres av artister, som gör sitt bästa för att svälja mikrofonen, varvid det mesta av "innehållet" i texten går förlorat för lyssnaren.

Om man lyssnar på vem som helst av de lite äldre artisterna, t ex Tony Bennett, Michael Bublé, Hayati Café eller Natalie Cole så hörs vartenda ord dom sjunger. Om förresten bara de nya, yngre artisterna skall få komma fram, var finns den oändliga musikskatt, som döljer operett, visor, latinamerikanskt, franska chansoner, wienermusik, gammal dansmusik. jazz o s v. Nu finns det ingen som letar i Sveriges Radios musikarkiv, som är bland de finaste i världen (och som enl. rykten skall läggas ned).

När vi har påpekat detta för program- och musikansvariga på SR, får vi till svar (standardsvar; detta har bevisats genom internsvar, som tydligen felaktigt gått tillbaka till frågeställaren), att vi får nöja oss med att lyssna på P2 eller P4 någon timme i veckan. I stället för att vi vill lyssna på P4 och få nyheter, väder, intervjuer o dyl kontinuerligt, utan att behöva lyssna på uteslutande ny popmusik däremellan. Det spelar ingen roll vilket ämne som behandlas, jinglarna och musiken däremellan är obegriplig och knappast lyssnarvänlig för dem, som har högre ambitioner.

Det finns i runda tal 2 000 000 pensionärer i landet. Jag kan vara generös och acceptera, att 1 000 000 av dessa accepterar denna form av popmusik. Men var finns den reklamfria och oberoende radion för återstoden av pensionärerna och för de övriga, som inte vill ha den form av musik, som är förhärskande i SR? Är denna grupp ointressant för SR? I så fall borde Ni byta devis, för Ni kan väl inte hävda, att 1/10-del av befolkningen inte ingår i "hela Sveriges befolkning"?

Vad Ni kanske inte vet är, att det många som stängt av radion för gott av detta skäl. Och det är väl inte vad Er devis handlar om. Ni säger ju själva, att Ni skall göra kvalitativa program för hela Sveriges befolkning. Och det kan Ni väll inte hävda att Ni gör. I så fall skulle Ni spela varierad musik. 

(När man söker på SR:s styrelse eller musikansvariga, går det inte att få fram e-postadresserna till vederbörande. Man kan fråga sig varför?!)