Även om Du själv inte har någon bakgrund i öststaternas synsätt, är politiken inom vänstern och resultatet av denna lära densamma. Och den uppfattningen delar jag med många andra, som är "seriösa borgerliga debattörer". I vår värld finns en mångfald, som inte tillåts i Din. Du tillskriver Dig tillgång till den slutgiltiga sanningen. Vilken dock är en myt.
Den människans frigörelse, som Du och andra inom vänstern talar så varmt om, existerar inte i praktiken. Ingen människa känner någon frihet, när alla ska tvingas gå i takt i raka led. Passivitet och beroende av de styrandes välvilja är resultatet av vänsterns modell. Ingen känner motivation att spänna musklerna, när ändå enskilda tankar om omprövning och förnyelse inte får utrymme, och partiprogrammets konstruktioner måste följas. Det finns en dynamik i liberalismen, som Du och andra inom vänstern har svårt att erkänna och ta till Er.
Då är det tydligen enklare att kalla den personliga friheten för "en populistisk nyliberal myt". Ditt uttalande avspeglar ett förakt för den enskilda människan.
onsdag 19 september 2007
Svar från Leif Lindström: Oberoende frihet, en nyliberal myt
Svar till Olle Wickbom
Jag vill först och främst deklarera att jag inte har någon bakgrund i den vänster som hyllade de forna Östdiktaturerna och dess företrädare. Mitt vänsterengagemang utgår från tankar kring demokrati, solidaritet, rättvisa och människans frigörclse.
Dessutom tycker jag att det så kallade kommunistspöket för länge sedan borde spelat ut sin roll, åtminstone för de borgerliga skribenter som har ambitionen att föra en seriös politisk debatt.
För mig är frihetsbegreppet och beroendet två oskiljaktiga faktorer. Ingen frihet utan jobb, arbetskamrater, vänner, familj, släkt, etc.
Den oberoende personliga friheten som du åsyftar ock hyllar i din artikel Olle, är enligt mitt förmenande enbart en populistisk nyliberal myt. Jag erkänner däremot gärna att de forna liberala idéerna och dess genomslagskraft har varit en viktig del av utvecklingen av det moderna samhället.
En annan sida av samhällsutvecklingen är Marx tankar och därmed arbetarrörelsens idé kring den materialistiska historieuppfattningen som i dag är närmast är allmänomfattande.
Jag kan knappast tänka mig att någon modern allvarligt syftande tänkare skulle hävda den idealistiska historieuppfattningen. Vilken var en självklarhet i konservativa kretsar för hundra år sedan.
Allt är som vanligt en fråga om hur ideer och ideal utvecklas i mötet med varandra.
Jag försöker på mitt sätt, och efter bästa förmåga, bidra med funderingar kring nödvändigheten av ett samhällsbygge som är långsiktigt hållbart ur ett mänskligt perspektiv.
Vänstern behövs nu precis som förr, och bör bland annat därför ta för sig mer i samhällsdebatten.
Leif Lindström övertygad vänstermänniska
Jag vill först och främst deklarera att jag inte har någon bakgrund i den vänster som hyllade de forna Östdiktaturerna och dess företrädare. Mitt vänsterengagemang utgår från tankar kring demokrati, solidaritet, rättvisa och människans frigörclse.
Dessutom tycker jag att det så kallade kommunistspöket för länge sedan borde spelat ut sin roll, åtminstone för de borgerliga skribenter som har ambitionen att föra en seriös politisk debatt.
För mig är frihetsbegreppet och beroendet två oskiljaktiga faktorer. Ingen frihet utan jobb, arbetskamrater, vänner, familj, släkt, etc.
Den oberoende personliga friheten som du åsyftar ock hyllar i din artikel Olle, är enligt mitt förmenande enbart en populistisk nyliberal myt. Jag erkänner däremot gärna att de forna liberala idéerna och dess genomslagskraft har varit en viktig del av utvecklingen av det moderna samhället.
En annan sida av samhällsutvecklingen är Marx tankar och därmed arbetarrörelsens idé kring den materialistiska historieuppfattningen som i dag är närmast är allmänomfattande.
Jag kan knappast tänka mig att någon modern allvarligt syftande tänkare skulle hävda den idealistiska historieuppfattningen. Vilken var en självklarhet i konservativa kretsar för hundra år sedan.
Allt är som vanligt en fråga om hur ideer och ideal utvecklas i mötet med varandra.
Jag försöker på mitt sätt, och efter bästa förmåga, bidra med funderingar kring nödvändigheten av ett samhällsbygge som är långsiktigt hållbart ur ett mänskligt perspektiv.
Vänstern behövs nu precis som förr, och bör bland annat därför ta för sig mer i samhällsdebatten.
Leif Lindström övertygad vänstermänniska
tisdag 18 september 2007
Visst behöver vänstern förnyas
Replik till Leif Lindström
Lindström hyser uppenbarligen samma oro för utvecklingen inom vänstern, som socialdemokraten Hammarqvist gav uttryck för på ledarsidan den 27 augusti.
Men vad som saknas i dagens inlägg är ordet ”frihet”, vilket inte är förvånande, när det gäller vänsterpartiet. Där inskränker sig ”demokratin” för den enskilde att avlägga en röst, som skall förvaltas av en parti-elit, vilken sedan tar över allt och bestämmer och ”tar hand om” den enskilda människan. Vilket skapar passivitet, beroende och pessimism om utveckling.
Uppfinningsrikedom och ansträngningar läggs i stället på taktik för att maximera den egna utdelningen från systemet. Och det är just det vi ser nu, när det fuskas och överutnyttjas på olika håll.
Lindsström hävdar att ”vi” under ett drygt århundrade lyckats skapa ett välfärdssamhälle. Men vad han glömmer att tala om är, att detta samhälle skapats genom de liberala strömningarna runt om i Europa och friheten att agera och utveckla. Utan denna liberalism som möjliggjort utvecklingen, skulle Sverige fortfarande ha varit en fattig nation i utkanten av Europa. Vi har i färskt minne resultatet av den ”utveckling”, som Lindströms partikamrater åstadkom i Öst-Tyskland och övriga ”demokratiska” länder. Den betackar vi oss för.
Den kamp som Lindström uppmanar till borde gälla den personliga friheten. Så skapas framgång och utveckling. Och där kan han slå följe med Hammarqvist.
Lindström hyser uppenbarligen samma oro för utvecklingen inom vänstern, som socialdemokraten Hammarqvist gav uttryck för på ledarsidan den 27 augusti.
Men vad som saknas i dagens inlägg är ordet ”frihet”, vilket inte är förvånande, när det gäller vänsterpartiet. Där inskränker sig ”demokratin” för den enskilde att avlägga en röst, som skall förvaltas av en parti-elit, vilken sedan tar över allt och bestämmer och ”tar hand om” den enskilda människan. Vilket skapar passivitet, beroende och pessimism om utveckling.
Uppfinningsrikedom och ansträngningar läggs i stället på taktik för att maximera den egna utdelningen från systemet. Och det är just det vi ser nu, när det fuskas och överutnyttjas på olika håll.
Lindsström hävdar att ”vi” under ett drygt århundrade lyckats skapa ett välfärdssamhälle. Men vad han glömmer att tala om är, att detta samhälle skapats genom de liberala strömningarna runt om i Europa och friheten att agera och utveckla. Utan denna liberalism som möjliggjort utvecklingen, skulle Sverige fortfarande ha varit en fattig nation i utkanten av Europa. Vi har i färskt minne resultatet av den ”utveckling”, som Lindströms partikamrater åstadkom i Öst-Tyskland och övriga ”demokratiska” länder. Den betackar vi oss för.
Den kamp som Lindström uppmanar till borde gälla den personliga friheten. Så skapas framgång och utveckling. Och där kan han slå följe med Hammarqvist.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)