På tidningens insändarsidor kan man fortlöpande följa en debatt som sjunger socialdemokratins lov och fördömer den borgerliga linjen att utforma samhälls-styret i individuell riktning. Det märks speciellt inom skolan, som är aktuell efter Håkan Juholts (S), sommartal.
Skolan, liksom samhället i övrigt, består av enskilda individer med högst olika förmågor och ambitioner, inte en homogen, grå massa. Socialdemokratin har, i en förment jämlikhetsanda, försökt lösa skolfrågorna genom att låta alla elever läsa samma kurser på samma tid, oavsett allt.
Alla elever ska läsa för högskolebehörighet, vilken inriktning eleven än har, praktisk eller teoretisk. Yrkesskolan och lärlingsutbildningen avskaffades av Socialdemokraterna. För att alla elever ska hinna tillgodogöra sig undervisningen (omöjligt), anpassas undervisningen till den svagast presterande. De elever som av egen insats eller ambitiösa föräldrar klarar uppgifterna snabbare, lämnas därhän.
Resultatet blir mediokert, vilket högskolan kan vittna om, när de måste undervisa studenterna på gymnasie-nivå, innan högskoleutbildningen kan börja. Var kommer då den spetskompetens att finnas i framtiden, som tidigare var Sveriges kännemärke?
Om jämlikhet ska råda och nivån på allt anpassas till den lägst presterande, och konkurrens är förbjuden, var finns då moroten som ska föra samhället framåt? Nog får man fortfarande betrakta socialdemokratin som förlorare. Om deras program predikar utslätning genom enfald i stället för framsteg genom mångfald.
Skolan, liksom samhället i övrigt, består av enskilda individer med högst olika förmågor och ambitioner, inte en homogen, grå massa. Socialdemokratin har, i en förment jämlikhetsanda, försökt lösa skolfrågorna genom att låta alla elever läsa samma kurser på samma tid, oavsett allt.
Alla elever ska läsa för högskolebehörighet, vilken inriktning eleven än har, praktisk eller teoretisk. Yrkesskolan och lärlingsutbildningen avskaffades av Socialdemokraterna. För att alla elever ska hinna tillgodogöra sig undervisningen (omöjligt), anpassas undervisningen till den svagast presterande. De elever som av egen insats eller ambitiösa föräldrar klarar uppgifterna snabbare, lämnas därhän.
Resultatet blir mediokert, vilket högskolan kan vittna om, när de måste undervisa studenterna på gymnasie-nivå, innan högskoleutbildningen kan börja. Var kommer då den spetskompetens att finnas i framtiden, som tidigare var Sveriges kännemärke?
Om jämlikhet ska råda och nivån på allt anpassas till den lägst presterande, och konkurrens är förbjuden, var finns då moroten som ska föra samhället framåt? Nog får man fortfarande betrakta socialdemokratin som förlorare. Om deras program predikar utslätning genom enfald i stället för framsteg genom mångfald.
