Funderingar runt statens monopolverksamheter

Ett faktum är att Sverige i princip är stängt under de tre sommarmånaderna, vilket innebär att servicen är satt på sparlåga.

Staten har monopol på några verksamheter t ex sjukvård, polis och public service i radio och TV. Eftersom alla medborgare enl. fackliga beslut skall ha rätt till sommarsemester, innebär det att sjukvården bedrivs med ett minimum av personal, trots att sjukdomar härjar i samma utsträckning sommartid som all annan tid. Neddragningen på sommaren har till följd att vårdsökande ökar kraftigt på hösten och skjuter väntetiderna framför sig hela resten av året. Så skapas långa väntetider.

Sommarsemester för alla må ha varit målet tidigare, när löner och standard var lägre, men i dag har människor i högre grad möjlighet att få sol och värme genom exempelvis resor till varmare områden, och de som anställs borde därför göras medvetna om, att sommarsemester varje år inte kan påräknas.

Vi har sövts ner i tankebanor att alla skall jobba mellan 8 och 4, vara lediga lördagar och söndagar och ha 5 veckors sommarsemester. Allt arbete därutöver räknas som obekväm arbetstid, som det finns anledning att gnälla över. Likt de två läkarna som på kafferasten nyligen ojade sig över "att ha två jourkvällar den här veckan". T o m den fria konditori-företagaren reagerar inte över, att alla fikaställen i den lilla stan är stängda efter 18. Ett öppet ställe till kl 21 skulle ju göra sig en bra hacka. Men, alla sover vidare i fast förvissning om den ultimata tryggheten.

När någon söker anställning vid polisen, skulle på samma sätt framhållas de restriktioner med ledighet, som följer av jobbets monopolställning. Nu är bovar och banditer skrivna på näsan, att den polisverksamhet, som hela Sverige har rätt till, i princip är nedlagd i glesbygd under 3 månader.

När polisledningen ställs till svars, är ofta svaret att "vi lånar in personal från grannlänen vid behov". Så finns t ex vid helger bara EN utryckningsgrupp tillgänglig i hela Dalarna, från Avesta upp till Sälen. Och inlånad personal har vare sig lokalkännedom eller kunskap om vilka bovarna är eller deras populära tillhåll.

När har medborgarna riktigt gott om tid att slappa och slölyssna eller -titta på public service-utbudet i radio och TV? Ja, naturligtvis sommartid, men då är programutbudet i högsta grad påvert med repriser och annan skåpmat, som inte kräver någon särskild personalinsats. Mot hösten är tiden för lyssnare och tittare upptagen av mycket jobb inkl. resor, plugg och annat och då, när personalen i radio- och TV-husen behagat infinna sig, är utbudet som störst. Och tiden att lyssna och titta som minst.

För en privatperson som jag själv, dessutom pensionär, är det svårt att hitta medier med stor spridning, där en diskussion av den här typen kan startas och sedan fortgå. 

Dagstidningar, och förresten hela pressen, har begränsat utrymme och är väldigt restriktiva med utrymme för allmänheten, och SvD har i princip tagit bort möjligheten. Twitter ger 140 nedslag för en kommentar, så den är utesluten. Min blogg http://ollewblog.blogspot.se/ läses av få liksom Newsmill (också sommarstängd). Vad skall en enkel människa göra?

Ett problem är också, att medieredaktörerna numera tassar omkring till synes livrädda att släppa fram annat än "godkända" och "allmänt accepterade" åsikter. Det har gått så långt nu att det finns anledning att ifrågasätta, om yttrandefrihet fortfarande är en rättighet i Sverige. Det låter drastiskt men är dessvärre ett aktuellt faktum.

Slår in öppna dörrar

Lena Johnsson, vice ordförande i LO-distriktet i Dalarna, skrev en debattartikel "Ge alla barn en bra start" (10/6). Jag svarade:

Lena Johnsson talar mer än en gång om, att skolan måste bli bättre på att ge alla elever rätt förutsättningar att lyckas, men hon berör inte med ett ord, hur det ska gå till.

Är det axiom 1 att det kommer att ordna sig så snart (s) och LO har övertagit makten? Har hon glömt att det var (s) som förstörde skolan? 

Bildning och klassresa var en gång arbetarrörelsens signum. Men sen kom en period av flum. Då skulle det inte finnas läxor, plugg och betyg. Då tog (s) bort lärlingsutbildningen och nedvärderade yrkesskolan. Då skulle alla in på högskolan, oavsett om man hade förutsättningar för högre utbildning eller inte. Men man glömde tala om för ungdomarna, att det gällde att ligga i och låta rullbrädorna vila. I stället sänkte man kraven för att komma in på högskolan, så att undervisningen där nu får börja på gymnasienivå.

Lena Johnsson slår in öppna dörrar, och hon glömmer att påminna om sin egen skuld.

Extra kommentar till L J i DT:

Glömde i min insändare tyvärr (S):s största misstag med skolan:

När de, genom att kommunalisera skolan, tog bort möjligheterna att göra skolan likvärdig för alla barn. Nu måste skolsatsningarna slåss med ny ishall och utbyggt äldreboende, ofta har kommunerna inte råd med allt.

Hur var det med "rätt förutsättningar för alla barn", Lena Johnsson?

Ansvar för barnen

Det är väl varje förälders önskan att ta hand om sina barn, så att de utvecklas till självständiga, reflekterande individer med egen vilja och uppfattningar. Man vill väl forma sina barn i de familjenormer, som man lagt ned stor möda på.

Men kan man åstadkomma detta, när man måste jobba heltid och överlåta alltmer av uppfostran till okända personer med okända normer på dagis, fritids och skola. Nu finns ju långt framskridna planer på att genom ekonomiska påtryckningar förmå föräldrar att överlämna sina barn från 2 års ålder till dagis för kollektiv uppfostran.

Vad händer med Dina barn och Dig själv, när stat och kommun övertar ansvaret och barnen får andra värderingar än Du avsett, därför att Du får den minsta tiden med dem?

Bakom detta ligger en plan att göra alla så beroende av Staten, att alternativ blir omöjliga, och att hela livet blir ett race genom dagis, den kommunala skolan, fritids, Unga Örnar, SSU, Facket, PRO och den kommunala äldrevården för att till slut bäras ut av Fonus.

Var det här livet?

Essential tremor

Ett neurologiskt handikapp som det praktiskt taget aldrig talas om är ESSENTIELL TREMOR (ET). 

Det ligger kanske inte så mycket dramatik i tillståndet, men detta är nog så svårt, hindrande och handikappande och i det långa loppet nedbrytande. Andra neurologiska handikapp har sina organisationer, som tar hand om information och rådgivning, medan personer med ET får klara sig på egen hand. De drabbade skulle behöva assistans på olika sätt för att känna sig uppmärksammade och hjälpta.

Upplysningen till allmänheten är obefintlig, vilket har till följd att många blir utan hjälp, om de inte i mycket svåra fall söker hjälp genom vården. Men åtskilliga lider i tysthet med en skamkänsla av att skaka i händer och huvud och en känsla av osäkerhet i hela kroppen, som i många fall säkert resulterar i isolering, när man inte kan äta, dricka, skriva på datorn, ens skriva på ett kortköp och fungera som vanligt, eller när man är rädd att bli betraktad som en som har sig själv att skylla efter långvarigt alkoholmissbruk.

Man beräknar att det finns flera gånger så många personer, som lider av essentiell tremor, som det finns parkinson-patienter. Och ändå är det så svårt att nå ut med information om ET. Själv har jag lidit av ET sedan 40-årsåldern, tills jag för drygt 10 år sedan fick en kontakt, som i mitt fall resulterade i en DBS-operation (Deep Brain Surgery), som åtminstone hjälpt mig att bli säkrare i högerhanden. Förutom batteribyte och uppgradering av stimulator-inställningen, som initieras av mig själv, har jag dock inte vid något tillfälle under mina 10 år som patient blivit kontaktad av neurologisk personal, som velat höra sig för om mina erfarenheter, positiva och negativa eller ge information om utvecklingen inom området. Det kan naturligtvis vara en effekt av slumpen, och att precis jag inte blivit utvald för någon studie. Någon kontakt med andra personer med ET har jag inte fått, eftersom all patientkännedom ligger hos sjukvården och är stängd för allmänheten. Tystnaden är alltså total.

För att kunna hjälpa mina olycksbröder har jag vid åtskilliga tillfällen kontaktat olika medier och försökt ordna artiklar eller arrangera intervjuer, men i samtliga fall har mina propåer mötts med tystnad eller med ett meddelande, att jag skall bli kontaktad "om det blir aktuellt". Vilket det inte blivit. Jag har också sökt bland svenska organisationer för att se, om någon har ET på programmet men med negativt resultat. För några år sedan hade jag också kontakt med NHR (Neurologiskt Handikappades Riksförbund) men fick svaret, att det inte fanns utrymme för ännu en verksamhet inom NHR, något som förefaller egendomligt, eftersom gruppen handikappade av ET är så stor som över 50 000 personer. Och sedan min senaste kontakt har åtminstone 1 annan verksamhet tillkommit.

Jag har sökt internationellt efter någon organisation, som har ET på programmet och funnit IETF, International Essential Tremor Foundation i USA, där jag sökt och fått medlemskap sedan ett par år tillbaka. IETF forskar runt ET och informerar dem som har åkomman genom återkommande aktiviteter, månatligt e-mail och medlemstidning. Man arrangerar också varje år en "ET awareness month" för att sprida information om ET. Men detta är aktuellt i USA, och det som sprids utanför USA är naturligtvis bara en bråkdel av hela verksamheten.

Jag tycker inte, att vi skall behöva söka oss utanför Sverige för att få igång ett informationsflöde runt problemen med ET, när både den medicinska kunskapen och forskningen och organisationen för neurologiska handikapp finns inom landet. Jag har därför vädjat till NHR att ta upp ESSENTIELL TREMOR på programmet.