Faderslöshet som standard?

Det finns en djup tragik i det faktum, att riksdagen är på väg att säga ja till insemination av ensamstående. Det är fortfarande ingen mänsklig rättighet att få barn, men ändå avser man att ta ifrån mannen den enda återstående naturliga rättigheten: att bli far. Samtidigt tar man ifrån barnet rättigheten att ha en egen far, en fadersgestalt att ty sig till, att se upp till och en naturlig familj att leva i.

Nu säger tillskyndarna, att det ändå är så många familjer som är ofullständiga men barnen ser ut att klara sig bra ändå. Och hur vet man förresten det? Vet man egentligen, vilka spår det sätter hos barnet? Må vara att många barn lever utan en far, men det är väl illa nog som det är i dag med en 40-50 %-ig skilsmässofrekvens, utan att man ska behöva upphöja faderslöshet till standard i samhället. Har barnet inte den rättigheten, att veta vem fadern är? Modern skall kunna välja melllan känd och okänd far. Hon kommer att få det svårt när hon, pressad av barnet, skall berätta att fadern var en runkande dansk i desperat behov av pengar.

Skall mannens uppgift reduceras till att vara enbart spermieproducent? Ska han inte ens få vara barnvakt?

Fel beteckning

En person som med sig själv inblandad utlöser en bomb, och dödar ett ibland mycket stort antal människor, kallas för självmordsbombare. Detta uttryckssätt ger vederbörande en felaktig status, nästan som någon som skänker något fint, sitt liv. Det rätta epitetet är ju massmördare eller presumtiv sådan, som på Bryggargatan. Så kallas ju andra som dödar många.

Sveriges Radio diskriminerar äldre

Mer än 2 miljoner av Sveriges invånare är diskriminerade av Sveriges Radio som favoriserar yngre åldersgrupper. För dessa äldre finns i ytterst liten utsträckning någon musik att lyssna på, om man inte accepterar SR:s utbud av ”ungdomsmusik”. SR säger sig ju vara ett public service-företag, vilket ju innebär att SR skall tillgodose alla grupper av lyssnare med val av musikutbud. Det finns naturligtvis bland dessa 2 miljoner äldre lyssnare de, som accepterar dagens pop- och rockmusik, men det torde vara en liten minoritet, om man får döma av uttalanden vid sammandragningar av äldre, i insändare, vid egenproducerade musikevenemang och liknande.

Var finns den oändliga musikskatt av operettmusik, den melodiösa och harmonirika The Great American Songbook, den svenska vistraditionen och den gamla dansmusiken? Allt har nu i SR ersatts av ungdomsgenerationens musiksmak. T o m i jinglar och ”mellanmusik” i program, som vänder sig till en mognare publik spelas enbart det som vi anser är ”andefattig” 3-ackords popmusik, vi som är vana vid melodiösare och seriösare musik.

SR har en ungdomskanal, P3, där pop- och rock-entusiaster kan få sitt lystmäte rågat, men också i P4 och i t ex P4 Dalarna härskar ungdomarnas musik till allra största delen. P2 är en kanal för lyssnarna som vill ha klassisk musik och P1 är huvudsakligen en talkanal. Men var finns den uppskattade musiken för bortåt 2 miljoner lyssnare, den äldre generationen?

Sakernas tillstånd får nog till större delen tillskrivas SR:s personalpolitik, där äldre personal ratas till fördel för 30-åringarna. Vad kan man då vänta sig, när denna grupp oemotsagd får forma utbudet, den grupp som växt upp med enklare ”musik”, tillverkad i dataprogram och rytm-satt med trummaskiner och dessutom har vant sig vid rap och vulgära ”texter”.

Det som vi äldre kräver är en SENIOR-KANAL, som tillgodoser våra önskemål! Vi har under alla år betalt licensen, också för våra nu 30-40-åriga barn, och gör så fortfarande för oss själva, trots att vi nu är satta på svältkur. Nu har vi också gott om tid att lyssna men ingenting att lyssna på. Inte ens dagtid, när ungdomarna studerar eller jobbar.

Kom nu inte med argumentet, att en ny kanal kostar pengar. Mer pengar än SR kan hosta upp. Räkna efter hur mycket licenspengar 2 miljoner äldre har betalat in under ett helt liv, lägg därtill vad vi kommer att betala. Och se sedan till att ge oss en SENIOR-KANAL!

Jag är medveten om, att ytterligare en radiokanal är kostsam, och för att mildra det ekonomiska motargumentet kan SENIOR-KANALEN naturligtvis vaskas fram genom att rensa ut skräpet ur den nuvarande 4-kanaliga röran och ge oss våra rättmätiga 25 % renodlat i en kvalitetskanal för seniorer.

Terror

Sedan terrorförsöket i Stockholm har medier och politiker ägnat sig åt att på allt sätt urskulda muslimerna och uppmanat oss att inte skuldbelägga muslimerna för det skedda.

Men, i vilken grupp fanns den skyldige? Fanns han bland judarna? Fanns han bland buddhister? Fanns han bland kristna? Nej, han var muslim. Denna rörelse härbärgerar så extrema grupper som terrorister. Ja, säger försvararna, men det är bara ett försvinnande litet antal som har så extrema åsikter. I Sverige finns bara ca 200 personer som har ett sådant tänkesätt.

Says who? Svenska Säpo sitter inne med den kunskapen. Men hur skulle Säpo kunna veta, hur många muslimer, som på universitet och andra ställen utvecklar sin religiositet till det extrema stadiet? Det är precis vad den svenske självmordsbombaren genomgått i England under sin utbildning. En ”helt vanlig” muslim från Tranås, som transformerats till terrorist. Och han var muslim. Inte kristen, inte buddhist, inte jude.