måndag 9 mars 2009

Nu kommer dom fram

Nu ger dom sig tillkänna, alla smygkommunister som hittills hållit till i andra partier, eftersom dom inte haft tillgång till köttgrytorna i sitt moderparti. Nu är dom i och med dessa dryga 7 % Sveriges tredje största parti och på sin rätta plats tillsammans med honom, som uttalat är kommunist men har gått  med på att inte skylta med det. Nu kan dom med full kraft driva sin politik för högre skatter, färre fria företagare, fler skattefinansierade  kommunala jobb, att Sverige skall lämna EU, att Sverige inte skall delta i försvarssamarbete men att vi skall stödja ock krama det kommunistiska Kuba.

Tänk på det och kom ihåg det.

Har bristen på erfarenhet betydelse i finanskrisen?

På de flesta områden spelar erfarenhet stor roll, mer eller mindre märkbar, men otvetydigt ger praktik och livskunskap ett betydande tillskott till den samlade kompetensen hos en befattningshavare. 

Men sedan lång tid tillbaka syns människors erfarenhet ha mindre betydelse vid urval av personal. Vilket resulterar i att en nyutexaminerad adept tar hem spelet till nackdel för den äldre men mer erfarnare. Visserligen har den unge(a) kanske fina betyg från en ansedd institution och tillhör den omhuldade ungdomen med fint manér och snygga gångkläder och ger arbetlöshetsstatistiken det rätta utseendet, men marknaden missar helt visst en god del av praktiskt kunnande och empiri. Och antalet arbetslösa förändras inte.

Bland opinionsbildarna som t ex journalister inom TV, radio och tidningar, politiker, skolfolk m fl faller då hela den förankring i traditioner och lite äldre värderingar bort, eftersom den spegel, som skall ge perspektivet bakåt, har lagts undan. Den uppfostrande uppgiften att förklara framtiden mot bakgrund av det förflutna blir tunnare på innehåll.

Jag har inga ambitioner att försöka förklara finanskrisens orsaker. Men kan inte de senaste årens unga styrande elit med inflytande på finanser och förvaltning ha haft lite för tunt bakom sig för att fatta alla de beslut, som tillsammans resulterat i dagens kaos? Hade inte lite mer av Wallenbergsk eftertänksamhet och försiktighet givit bättre resultat? Frågan är befogad, och i varje fall jag har inte sett att den väckts i annat sammanhang.

Säkerhet och trygghet

Vårt land har uppenbarligen en mycket generös syn på möjligheten till frigång och permissioner för på mentalsjukhus intagna. Vilket naturligtvis måste ses som nödvändiga steg i rehabiliteringen. Detta gäller också mördare och andra våldsamma personer, också dom som begått upprepade gärningar och kanske också erkänt flera mord, för vilka dom inte blivit åtalade. I sådana fall måste ju personen ses som opålitlig och instabil, vilket knappast kan vara en anledning till större frihet.

Vad som aldrig debatteras är, att dessa intagnas frigång och permissioner alltid sker på bekostnad av andra människors säkerhet och trygghet. Man kan med rätta fråga sig, vad som är viktigast för samhället: att vara generöst mot en våldsbenägen och opålitlig person eller att skydda allmänheten för våld och kanske död? Resonemanget kan också appliceras på andra typer av våldsbrott, t ex våldtäkt, där en förövares integritet prioriteras framför risken för framtida offer. Det finns fall där en våldtäktsman blivit fälld för våldtäkt 16 gånger och gått fri för att utföra sitt 17 dåd (källa SvD). Hade inte kastrering varit ett prioriterat alternativ där? På ett tidigt stadium.

Solidaritet i praktiken

Sedan uppgörelsen mellan IF Metall och arbetsgivarna om neddragning av arbetstiden blivit ett faktum, kan de andra fackförbunden visa, att dom förstår innebörden av ordet solidaritet. Detta ord är ju ett bärande begrepp inom arbetarrörelsen. I detta fall betyder det ju, att alla bär bördorna av neddragningen / lönesänkningen. Och kanske blir ingen uppsagd.