När jag tittar ut genom fönstret på raden av parkerade bilar eller när de kör förbi, möter mig en syn, som inte är särskilt trevlig. Det är nästan enbart svarta, grå och vita bilar. Någon enstaka röd bil finns, som bryter av och någon gång t ex en grön. Men för det mesta är det svart och grått som dominerar.
Men så kommer sommartid de fina "raggaråken", de gamla fina amerikanarna, och de har de mest härliga färger, ljusa och flerfärgade, gröna, blå, rosa. Det är en fröjd att se dem (och föralldel höra dem också).
Har vi blivit så likriktade, att vi inte tål att sticka ut? Eller vad beror det på? Ja, det kan bero på att utbudet är litet? Men det går ju att ordna. Det är oss bilköpare det hänger på!
(Min bil är ljusgrön och den trivs jag bra med.)
Men så kommer sommartid de fina "raggaråken", de gamla fina amerikanarna, och de har de mest härliga färger, ljusa och flerfärgade, gröna, blå, rosa. Det är en fröjd att se dem (och föralldel höra dem också).
Har vi blivit så likriktade, att vi inte tål att sticka ut? Eller vad beror det på? Ja, det kan bero på att utbudet är litet? Men det går ju att ordna. Det är oss bilköpare det hänger på!
(Min bil är ljusgrön och den trivs jag bra med.)
