På de flesta områden spelar erfarenhet stor roll, mer eller mindre märkbar, men otvetydigt ger praktik och livskunskap ett betydande tillskott till den samlade kompetensen hos en befattningshavare.
Men sedan lång tid tillbaka syns människors erfarenhet ha mindre betydelse vid urval av personal. Vilket resulterar i att en nyutexaminerad adept tar hem spelet till nackdel för den äldre men mer erfarnare. Visserligen har den unge(a) kanske fina betyg från en ansedd institution och tillhör den omhuldade ungdomen med fint manér och snygga gångkläder och ger arbetlöshetsstatistiken det rätta utseendet, men marknaden missar helt visst en god del av praktiskt kunnande och empiri. Och antalet arbetslösa förändras inte.
Bland opinionsbildarna som t ex journalister inom TV, radio och tidningar, politiker, skolfolk m fl faller då hela den förankring i traditioner och lite äldre värderingar bort, eftersom den spegel, som skall ge perspektivet bakåt, har lagts undan. Den uppfostrande uppgiften att förklara framtiden mot bakgrund av det förflutna blir tunnare på innehåll.
Jag har inga ambitioner att försöka förklara finanskrisens orsaker. Men kan inte de senaste årens unga styrande elit med inflytande på finanser och förvaltning ha haft lite för tunt bakom sig för att fatta alla de beslut, som tillsammans resulterat i dagens kaos? Hade inte lite mer av Wallenbergsk eftertänksamhet och försiktighet givit bättre resultat? Frågan är befogad, och i varje fall jag har inte sett att den väckts i annat sammanhang.
