Svar till Olle Wickbom
Jag vill först och främst deklarera att jag inte har någon bakgrund i den vänster som hyllade de forna Östdiktaturerna och dess företrädare. Mitt vänsterengagemang utgår från tankar kring demokrati, solidaritet, rättvisa och människans frigörclse.
Dessutom tycker jag att det så kallade kommunistspöket för länge sedan borde spelat ut sin roll, åtminstone för de borgerliga skribenter som har ambitionen att föra en seriös politisk debatt.
För mig är frihetsbegreppet och beroendet två oskiljaktiga faktorer. Ingen frihet utan jobb, arbetskamrater, vänner, familj, släkt, etc.
Den oberoende personliga friheten som du åsyftar ock hyllar i din artikel Olle, är enligt mitt förmenande enbart en populistisk nyliberal myt. Jag erkänner däremot gärna att de forna liberala idéerna och dess genomslagskraft har varit en viktig del av utvecklingen av det moderna samhället.
En annan sida av samhällsutvecklingen är Marx tankar och därmed arbetarrörelsens idé kring den materialistiska historieuppfattningen som i dag är närmast är allmänomfattande.
Jag kan knappast tänka mig att någon modern allvarligt syftande tänkare skulle hävda den idealistiska historieuppfattningen. Vilken var en självklarhet i konservativa kretsar för hundra år sedan.
Allt är som vanligt en fråga om hur ideer och ideal utvecklas i mötet med varandra.
Jag försöker på mitt sätt, och efter bästa förmåga, bidra med funderingar kring nödvändigheten av ett samhällsbygge som är långsiktigt hållbart ur ett mänskligt perspektiv.
Vänstern behövs nu precis som förr, och bör bland annat därför ta för sig mer i samhällsdebatten.
Leif Lindström övertygad vänstermänniska
