Replik till Leif Lindström
Lindström hyser uppenbarligen samma oro för utvecklingen inom vänstern, som socialdemokraten Hammarqvist gav uttryck för på ledarsidan den 27 augusti.
Men vad som saknas i dagens inlägg är ordet ”frihet”, vilket inte är förvånande, när det gäller vänsterpartiet. Där inskränker sig ”demokratin” för den enskilde att avlägga en röst, som skall förvaltas av en parti-elit, vilken sedan tar över allt och bestämmer och ”tar hand om” den enskilda människan. Vilket skapar passivitet, beroende och pessimism om utveckling.
Uppfinningsrikedom och ansträngningar läggs i stället på taktik för att maximera den egna utdelningen från systemet. Och det är just det vi ser nu, när det fuskas och överutnyttjas på olika håll.
Lindsström hävdar att ”vi” under ett drygt århundrade lyckats skapa ett välfärdssamhälle. Men vad han glömmer att tala om är, att detta samhälle skapats genom de liberala strömningarna runt om i Europa och friheten att agera och utveckla. Utan denna liberalism som möjliggjort utvecklingen, skulle Sverige fortfarande ha varit en fattig nation i utkanten av Europa. Vi har i färskt minne resultatet av den ”utveckling”, som Lindströms partikamrater åstadkom i Öst-Tyskland och övriga ”demokratiska” länder. Den betackar vi oss för.
Den kamp som Lindström uppmanar till borde gälla den personliga friheten. Så skapas framgång och utveckling. Och där kan han slå följe med Hammarqvist.
