Skyddet för den som bryter mot lagen är starkt i Sverige, vilket vi fått uppleva i dagarna, och även om allmänhetens rättsmedvetande kräver ändring av t ex integritetsskyddet, händer inte mycket. F ö maler byråkratins kvarnar sakta. Utom i vissa fall.
Det finns exempel på brådska, när det gäller att skydda samhället mot ekonomiska brott, då man med alla medel och stor brådska samlat riksdagen för omröstning. Men förstärkning av skyddet för kvinnor lyser med sin frånvaro.
Redan 1997 i augusti skrev jag om lagstiftningen runt våldtäkter med anledning av, att en person avslöjades som frigångare trots 17 våldtäktsdomar. Man måste med rätta fråga sig, hur det är ställt med rättsordningen i Sverige, när denne person kunde gå fri efter 16 våldtäktsdomar, fri att utföra det 17:e dådet? Varför kastrerades inte vederbörande? Bedömdes hans integritet och personlighet så oerhört värdefulla för det svenska samhället, att man i praktiken offrade 17 kvinnors integritet och normala liv?
Ingen har reagerat och lagen ser likadan ut efter 11 år.
