I dagens ledare talar hon mycket arrogant om motståndet mot könsneutrala äktenskap, som om motståndarna är mossiga, mindre vetande och "piruetterande". Som ledarskribent i en liberal tidning, som skall tillåta mångfald, borde hon acceptera från henne avvikande uppfattningar utan att håna dessa. Visserligen ställer hon "saker på sin spets", men en smula ödmjukhet inför andra människors övertygelse vore klädsamt.
Vad hon (avsiktligt?) utelämnat i sin krönika är barnens situation. I alla andra sammanhang betonas, med all rätt, betydelsen för barnet att ha både en mamma och en pappa som förebilder under livet. Samkönade äktenskap med adoptioner och genom inseminering framavlade barn berövar barnen deras rättighet. Varför bortser hon från detta? Ja, annars skulle hennes argument förtvina.
