Det sker en mycket intressant och livlig debatt i Dalarnas Tidningar om pensionen, sedan Karin Rosenkrantz uttalat sig om beskattningen av dagens pensionärer och den uteblivna återställningen av värdet på pensionerna. SPI utpekas av henne som ett enfrågeparti utan berättigande.
Hot är ett erkänt effektivt sätt att driva på en fråga i en bestämd riktning. Att SPI driver en fråga och är ett enfrågeparti finns en klar mening med. Alla försök att återställa pensionernas värde har nonchalerats. Nedskrivningen av pensionernas värde var ett tillfälligt "lån" från statens sida. Och lån skall återbetalas. Att kalla detta för ett särintresse är inte anständigt.
Det ligger något i Nils Henriks åsikt att den något högre beskattningen av icke arbetande vore mer accepterad, om pensionerna hade återställts. Men att bli utsatta för både det ena och det andra blir för mycket. Och att, som Rosenkrantz gjorde, hänvisa till att nuvarande generation betalar till sin egen pension, är inte tillämpligt på oss. Vi lever efter den gamla regeln, att vår pension betalas av kommande generation. Och att morgondagens pensionärer får betala dubbelt utsades klart i den nya pensionsöverenskommelsen. Pensionen är för alla uppskjuten lön och ingen allmosa.
