frågar Pernilla Ohlin i en ledarkolumn i Dalarnas Tidningar. Och jag svarar:
Det är infamt att låtsas, som om invandringen inte kostar Sverige mycket pengar. Av de mångtusende som söker sig till Sverige och får tillständ att stanna, är det en bråkdel som kan försörja sig själv från början. De fullutbildade dataingenjörer Du nämner är inte särskilt många av de hundratusentals "flyktingar" och flyktingar, som söker sig hit.
Och till detta kommer familjemedlemmarna. När det gäller hustrun, som i muslimfallet är klädd på österländskt vis, kommer ingen att anställa henne, eftersom denna klädsel och livsstil upplevs som utmanande och inte acceptabel i svenskt kultur- och affärsliv. Alltså blir vi bundna vid att bidragsförsörja henne för all framtid. När det gäller barnen ligger hela utbildningen framför dom, inkluderat skola, tolkhjälp, hälso- och sjukvård, barnbidrag, studiebidrag m m. När det gäller anhöriginvandringen kommer dessa äldre aldrig någonsin att göra ett handtag för att försörja sig själva eller bidra till samhället. Men dom får nyttja all den välfärd som etniska svenskar har arbetat ett helt liv för att få del av.
Att påstå att detta inte är en belastning på landets ekonomi är inte bara infamt, det är osant och ohederligt att uttrycka detta. Samtidigt som omsorgen dras ner för de åldringar, som med all sin förmåga har gjort sin insats för det som vi i dag benämner välfärd. Vi kommer med indignation i hjärtat ihåg, när äldre på ett äldreboende skulle få sin ranson av ägg nedskuren till ett halvt i st f ett helt. Av besparingsskäl.
Du är ursäktad för Din ungdom att Du inte kommer ihåg saker, som ligger några år tillbaka i tiden, men Du borde kunna iaktta, att det numera aldrig ifrågasätts några pengar till invandringen. Till denna finns alltid pengar, hur många som än kommer hit. Medan det alltid går att spara in något på äldreomsorgen.
