I en av rikstidningarna i dag söndag oroar sig en rektor i Västerås över vem som tar ansvar för de störande elever, som flyttas från klassen, och han hävdar att hårdare tag är kapitulation.
Det är tur för oss andra att denna rektor inte är läkare och smittskyddsansvarig! Då skulle smittsamma patienter vårdas på allmän sal i st f att flyttas till specialavdelning för särskild vård. Och tur för oss att han inte är brandkapten. I så fall skulle man hålla konferens om orsak och förebyggande åtgärder på brandplatsen alltmedan elden rasade som värst.
Det synes som om rektorn representerar den flummiga (men i grunden välmenande) inställning, som är förhärskande i samhället sedan länge, där man hävdar att alla skall lida för att någon orsakar skada så att inte någon (temporärt) utesluts ur gemenskapen. Denna inställning är lika felaktig nu som den alltid har varit.
Nej, flytta bråkstakarna och behandla dem i en annan miljö. En dålig omgivning med orosandarna kvar blir inte lättare att fördra för att den delas av alla. Det är vi vuxna med våra normer och beteenden som formar barnen. Våra telningar kommer inte överlag att ändra sin stil förrän vi vuxna gör det.
