Det har gått drygt hundra dagar med den nya regeringen. Och vad har då hänt under smekmånaden, som inte blev någon nådatid? Delvis självförvållad.
Alliansen gick till val på ett gemensamt program, och man kan se en rivstart för det man lovade i valrörelsen och fick ett klart mandat att genomföra av väljarna. Men när nu sanningen om följderna avslöjas, är det inte lika roligt längre. Och man kan i pressen t o m se önskemål om en ”politisk ångervecka”. Följande sin invanda tro att allt negativt bara drabbar ”någon annan”, har väljarna nu konstaterat, att så inte är fallet. Minskad avdragsrätt för fackföreningsavgifter och höjd avgift för arbetslöshetskassan har blivit verklighet för alla. Och det är naturligt, att minskade förmåner upplevs negativt för dom som berörs. Att alla arbetande samtidigt fått en rejäl skattesänkning, som med råge uppväger fördyringarna, förtigs av de flesta.
Och alliansregeringen gör inte denna åtstramning för att dj...as. Den gör det för att få fler i arbete, vilket är positivt både för hälsan hos medborgarna och för samhällets tillväxt. Det har talats mycket om solidaritet under senare år. Men hur solidariskt har det varit att låta somliga jobba och beskattas ohemult högt (med minimalt självbestämmande som följd), vilket synes vara fackets inställning, i st f att dela på ansträngningarna, göra företagande lättare och värt att eftersträva? Men det är naturligtvis lättare att styra medborgarna, när facket förhandlar med ett antal stora företag än att behöva domptera en mängd egensinniga småföretagare.
Pressen är full av negativa omdömen om den nya inriktningen, vilket inte heller förvånar då ca 75 % av journalisterna är vänster. Man använder nålstickens strategi för att slå ner på allt och alla som företräder alliansen eller har en dragning däråt. Och följer därmed den hegemoni, som socialdemokraterna planterat in under sina 65 år vid makten. Man frågar sig hur andra länder, som inte haft detta enpartistyre har klarat sig så bra, att dom ligger före på många områden? Svaret är naturligtvis, att det finns en annan världsuppfattning än den socialdemokratiska.
